Vår lilla bebis <3
Jag känner av att jag är gravid för jag är så offantligt trött helt tiden. Konstant. Kvällarna består av att fixa någon middag och sen PANG BOOM SOFFAN! Det är juletider men jag orkar inte ens bry mig. Jag som älskar julen. Men ikväll.. om sisådär 8 minuter ska jag se "jul med ernst" och göra apelsiner med nejlikor.
Jag har inte berättat om ett magiskt tillfälle. 15 december. När jag vaknade ville jag nästan kräkas av nervositet. Det var idag vi skulle få se dig. Och hur du mådde. Skulle du leva? Skulle det ens finnas något i mig? Vi åker i god tid. Försökte prata med varandra men C bara skrattade åt mig för jag var så nervös. Kommer fram.. letar oss till rätt hus. En gammal sekelskiftsvilla (privat mottagning). Kommer in och det är jättemysigt. Tända ljus och riktigt behaglig känsla. Men ändå nervös. Supernervös. Får komma in och vi pratar lite. Sen in på toa och sen upp i stolen. Hon kollade läget och kände på min livmoder och hon sa att allt kändes bra och att livmodern var stor som att jag skulle vara i runt vecka 9 ca. Blev lite lugnare.. "okej.. det finns något där inne iallafall". Sen körde hon igång med ultraljudsutrustningen. Jag hade skärmen 40 cm från mitt huvud. Perfekt. Ser på en gång! Bebis visar sig och ligger och ålar sig. C kramade min hand hårt och jag tittade åt honom och vi bara LOG. Det var så underbart. Det andra vi såg var ett vitt flimmer och det var hjärtat! Hjärtat slår. Vi såg också navelsträngen som pulserade. Vilken lättnad! Den var så söt. Sååå fruktansvärt söt. Man kunde tydligt se armar och ben. Hon mätte sedan CRL och jag blev daterad 9+0 (trodde jag var i vecka 9+5. Blev alltså tillbakaflyttad 5 dagar men det förvånade mig inte då jag har ägglossning på dag 18-19 i cykeln. Sedan sa hon att det är svårt att mäta när dom är så små (bebis var 23 mm) speciellt då dom gärna ligger i en ostbåge-form. Så den kunde likväl vara några dagar äldre. Så vi håller kvar det min BM sagt på inskrivningen. Så idag är jag inne i vecka 11 (10+1! HELT FANTASTISKT! Vi är så lyckliga!
Hela dagen var ett enda stort lyckorus. Vi firade med en macka från Ica. Vi satt på parkeringen och bara log. Pustade ut. Tittade på bilderna vi fick med och på filmen som C spelade in. Barnmorskan tyckte vi skulle spela in ;)
Jag har inte berättat om ett magiskt tillfälle. 15 december. När jag vaknade ville jag nästan kräkas av nervositet. Det var idag vi skulle få se dig. Och hur du mådde. Skulle du leva? Skulle det ens finnas något i mig? Vi åker i god tid. Försökte prata med varandra men C bara skrattade åt mig för jag var så nervös. Kommer fram.. letar oss till rätt hus. En gammal sekelskiftsvilla (privat mottagning). Kommer in och det är jättemysigt. Tända ljus och riktigt behaglig känsla. Men ändå nervös. Supernervös. Får komma in och vi pratar lite. Sen in på toa och sen upp i stolen. Hon kollade läget och kände på min livmoder och hon sa att allt kändes bra och att livmodern var stor som att jag skulle vara i runt vecka 9 ca. Blev lite lugnare.. "okej.. det finns något där inne iallafall". Sen körde hon igång med ultraljudsutrustningen. Jag hade skärmen 40 cm från mitt huvud. Perfekt. Ser på en gång! Bebis visar sig och ligger och ålar sig. C kramade min hand hårt och jag tittade åt honom och vi bara LOG. Det var så underbart. Det andra vi såg var ett vitt flimmer och det var hjärtat! Hjärtat slår. Vi såg också navelsträngen som pulserade. Vilken lättnad! Den var så söt. Sååå fruktansvärt söt. Man kunde tydligt se armar och ben. Hon mätte sedan CRL och jag blev daterad 9+0 (trodde jag var i vecka 9+5. Blev alltså tillbakaflyttad 5 dagar men det förvånade mig inte då jag har ägglossning på dag 18-19 i cykeln. Sedan sa hon att det är svårt att mäta när dom är så små (bebis var 23 mm) speciellt då dom gärna ligger i en ostbåge-form. Så den kunde likväl vara några dagar äldre. Så vi håller kvar det min BM sagt på inskrivningen. Så idag är jag inne i vecka 11 (10+1! HELT FANTASTISKT! Vi är så lyckliga!
Hela dagen var ett enda stort lyckorus. Vi firade med en macka från Ica. Vi satt på parkeringen och bara log. Pustade ut. Tittade på bilderna vi fick med och på filmen som C spelade in. Barnmorskan tyckte vi skulle spela in ;)
VI ÄR SÅ LYCKLIGA! <3 Trodde aldrig jag skulle få lägga upp ultraljudsbilder.
