När vi plussade.

Gud, jag vet inte vart jag ska börja. Och helt ärligt talat.. hur börjar man? Efter att ha fått negativt på graviditetsstickor i ett helt år så tappar man allt hopp. ETT ÅR har gått och det har varit riktigt riktigt jobbigt. Ettårs-markeringen hade börjat närma sig och jag kände paniken komma smygandes. Samtidigt som jag försökte behålla lugnet. Vi gjorde ingenting annorlunda denna månad, jag mådde inget annorlunda denna månaden och ja. Allt var som vanligt.Nu i efterhhand känner jag av vissa symptom som jag kanske hade innan. Men som sagt, när man fått negativt i ett år så slutar man hoppas. Det var helt enkelt vår tur nu.
 
På fredagen 7/11 var jag och J iväg och förlängde våra ögonfransar. Jag hade ont i ryggen och det var lite svårt att ligga på britsen. Jag var tvungen att avbryta mitt i behandlingen för att gå och kissa. Jag var SÅ kissnödig. Misstänkte ingenting alls då. Men mensen var sen 2 dagar och jag bestämde mig för att ta ett test på lördag morgon om inte mensen dykt upp..
 
Vi skulle iväg på lördag eftermidda (middag hos älsklingens föräldrar) och jag vill bara få det överstökat så kanske jag kunde få må bra igen lite senare. För det skulle ju vara negativt. Som alla andra månader. Iaf, jag vaknade och älsklingen hade redan gått upp. Hörde honom på nedervåningen. In på toa och fram med en billig sticka och doppade den. Såg hur stickan sög upp vätska. Det dök upp ett kontrollstreck och sen ingenting. "jahopp, det var som jag trodde". Började fippla lite på mobilen, tittade på testet igen och tyckte jag såg en skugga dyka upp.. HERREGUD är det något där? Blinkade, tittade, blinkade, tittade. Ni vet när man fixerar blicken på ett och samma ställe och vet inte längre vad det är man egentligen ser? Hjärtat börjar bulta och jag flyger upp. Något finns där. Rev snabt upp ett clerblue digitaltest. Jag minns inte men jag läser inte ens instruktionerna och jag tror jag doppar stickan för kort tid. Men det börjar arbeta och efter bara 30 sek dyker "GRAVID" upp. Jag får inte luft. Jag kan inte andas. Jag gråter inte jag bara kippar efter luft. Jag kan inte tro det är sant. Jag är i total chock. Förstår inte.. ÄR DET VÅR TUR NU?! Efeter ett tag kommer 1-2 upp. 

Jag sätter upp håret i en toffs och tar ett par djupa andetag. Tar båda stickorna i handen och går ner för trappan. Lugnt men med bestämda steg. Ropar från trappan "godmorgon älskling!" Går in i vardagsrummet och frågar om han sovit gott och sen kastar jag mig i hans famn. Hade testet bakom min rygg och NU börjar jag stortjuta. Allt jag får fram är "ett år.. ett år". Vi är i total chock. Vi gråter och fnittrar. Resten av dagen fortsätter så. Vi åker iväg till hans förldrar senare på middag och vi sitter och smårler och sitter på världens största hemlighet och INGEN VET. Så himla häftig känsla.
 
Nu har jag tagit fler test och alla är starka. Jag har fått 2-3 på veckoindikatorn och jag har ringt BM och fått tid för inskrivning den 25/11. 
 
LIVET ÄR FANTASTISKT!
Allmänt, Gravid | |
#1 - - Barnkampen:

Ahh jag blir så glad av detta inlägg. Fyfasen vilken känsla :D Vill också! :) Så glad för er skull!

Svar: Tack snälla du! Jag är helt bombsäker på att du kommer få ditt plus snart. Det är verkligen "när man minst anar det". Man blir SÅ chockad. Håller tummarna för er!
lifeasiwantit.blogg.se

#2 - - Mot Ett +:

Men vad härligt! :D Längtar till den dagen jag också. :)

Svar: Tack snälla du. En dag händer det. Jag håller tummarna för er! Ska precis kika in och läsa din blogg. Hoppas du har en fin kväll!
lifeasiwantit.blogg.se

Upp