lifeasiwantit.blogg.se

Igår gick vi in i vecka 15. Hur fantastiskt är inte det? Ju mer jag tänker på det desto varmare blir jag i kroppen. Att jag håller på att skapar ett liv i min mage. En människa hälften mig och hälften C. Jag kan inte få in det i huvudet. Det är så overkligt men samtidigt så självklart. Jag är så tacksam varje dag. Så enormt tacksam.

Förra veckan (vecka 14) mådde jag ganska så dåligt. Hade extrem huvudvärk 3 dagar i rad och jag känner fortfarande av huvudvärk. Huvudet känns känsligt och om jag blir varm, stressar lite eller dricker lite för dåligt så kommer huvudvärken som ett brev på posten. Jag känner också att det händer mycket i kroppen. Livmodern växer och jag har som träningsvärk i magen. Det drar och känns tight på något sätt. Det känns i ljumskarna och när jag anstänger mig för mycket (skottat en hel del.. snöslungan gick sönder i helgen) så får jag ont i svanken och ljumskarna. Snacka om att C blev arg på mig. Men jag försöker lära mig kroppens signaler och jag känner tydligt nu att jag måste vila lite. Jag är "bara" i vecka 15 och vill inte få tidig foglossning.

 

Annars är jag väldigt trött och har mycket humörsvängingr fortfarande. Tröttheten kan verkligen vara förlamande. Jag lägger mig tidigt igen (sist jag gjorde det var i vecka 8-10) och jag går upp så sent att jag ibland måste köpa en macka till frukost för jag hinner inte äta innan. Som sagt, tröttheten är verkligen enorm.

 

Med alla dessa symptom så går jag ändå runt och är världens lyckligaste. Jag är så förväntansfull och kan inte bärg mig till ultraljudet! Åhåhh... vem är du lill bebis som ligger i min mage? Är du en pojke eller flicka? Älskade älskade bebis. Vi längtar efter dig.