Vår lilla pojke.
I tisdags var jag på ett rutinbesök hos en läkare på sjukhuset. Anledningen till det är för att jag är överviktig. Besöket var helt frivilligt men min bm var ju tvungen att erbjuda det. Hon menade att alla mina värden var perfekta så jag behöver inte gå. Men jag gjorde det. För jag vill verkligen göra allt för att vår lilla kille har det bra. Så ja, jag och C åkte dit. Jag sa till honom att han kunde stanna kvar i väntrummet, vi ska ju bara prata lite.
Och ja, prata det gjorde vi. Om alla risker som finns när man är gravid och överviktig. Det var högt blodtryck, havandeskapsförgiftning osv. Jag förstår allvaret och jag försöker verkligen. Men allt det bra ut på mig. Jag vet att jag har en jäkligt stark och frisk kropp i grund och botten. Samtalet gick snabbt. Hon frågar mig "känner du bebis mycket" jag svarade att jag känner honom varje dag nu men att det inte är så jättemycket. Då svarar hon att "ja dom rör sig ju så mycket fastän man inte känner det. Om du vill så kan jag visa dig på ultraljud". Öhhh JAAAA!!! Ropar C från väntrummet och kissar. Sen får vi 30 minuters visning av vår lilla pojke! Vår älskade älskade lilla pojke! Allt såg så bra ut, han rörde sig så mycket. Man såg hur tungan åkte in och ut och han svalde massa vatten. Han rullade runt och sparkade. Lilla hjärtat. Jag och C njöt. Alla mått osv såg perfekta ut. Han växer på sig och läkaren kunde tom se att han inte har gomspalt (synlig). Varken jag eller C har det men jag har käkproblem och har opererats för det. Så det var väldigt skönt att se det. Och ha, han visade gärna sitt kön flera gånger om. "Om det kommer ut en tjej skulle jag bli väldigt väldigt förvånad" sa läkaren. Hon verkligen älskade att göra ultraljud och skrattade, spolade tillbaka och visade i slow motion. Vi fick 6 bilder gratis! Vi kunde inte tacka henne nog för det här. Vi var SÅ glada och log hela kvällen och jag gör det ännu. Vilken upplevelse. Sådär oväntat men helt helt underbart!
